Kalcium
Funktion: Kalcium är det vanligaste mineralet i nötkreaturens kropp och bidrar bland annat till god tand- och skeletthälsa. Kalcium har är också viktig för att nerver och muskler ska fungera och för att blodet ska koagulera.
Riskgrupper för brist: Under mjölkperioden lider kalven sällan brist då mjölkens innehåll av kalcium utnyttjas väl av kalven. I och med att kalven övergår till att vara idisslare och bearbetar mer och mer av fodret i våmmen försämras upptaget av mineraler. Kalciumbrist kan därför ses hos avvanda kalvar om fodret är dåligt sammansatt.
Bristsymtom: Några av de första tecknen på brist är dålig tillväxt och aptit, alltså mycket ospecifika symptom som även kan ha andra orsaker. Hos unga växande djur kan kalciumbrist visa sig genom missbildat skelett, förstorade leder, hälta och stelhet. Dessa symptom uppvisas främst vid kalciumbrist som beror på att kalciumhalten i fodret är låg. Hos äldre djur kan skelettet mjukas upp med benbrott som följd. Ovanstående symtom kan också ses vid fosfor- och D-vitaminbrist.
Rekommendation: Kalcium och fosfor konkurrerar med varandra och därför bör förhållandet mellan dessa kontrolleras. Ca/P-kvoten bör ligga omkring 1,5-2 i totalfoderstaten för kalvar. Det finns dock studier där nötkreatur utan problem ätit foder med Ca/P-kvoter som legat mellan 1 och 7. Detta förutsätter att fosfor ges i tillräcklig mängd.
Överskott: Risken för hälsostörning av kalciumöverskott är måttlig åtminstone så länge fosfor ges i tillräcklig mängd. Högsta tolerabla nivå för mjölkkor är dubbla mängden Ca av behovet. Dock kan överskott av kalcium ge ett minskat foderintag och upptaget av mangan kan hämmas.