Kobolt


Funktion: Våmmens mikroorganismer behöver kobolt för att tillverka vitamin B12.

Riskgrupper för brist: Kalvar är känsligare än vuxna djur. Brist hos dräktiga kor kan sänka överlevnaden hos kalven. Lågt innehåll i fodret eller inget tillskott.

Bristsymtom: Vid brist magrar djuren snabbt av och tecken på undernäring uppstår. Detta kan förklaras med att ämnesomsättningen av propionsyra är beroende vitamin B12. Koboltbrist kan tidigt urskiljas genom minskad aptit, en lägre tillväxt samt en lägre koncentration av vitamin B12 i blodet (plasma) och i levern. Kobolt finns lagrad i en ytterst liten mängd i kroppen och det är vanligt att man istället använder vitamin B12 i plasma och lever som en indikator för koboltnivån hos idisslare.

Hantering i kroppen: Kobolt lagras inte i nämnvärd utsträckning i kroppen men vitamin B12 lagras, så bristsymtom uppstår inte omedelbart vid för låg halt i fodret.

Fodermedel: Kobolt ingår idag som en tillsats i så gott som alla kraftfoderblandningar och mineralfoder.

Rekommendation: Nötkreatur i alla åldrar bör ha tillgång till ett koboltberikat mineral- eller kraftfoder, speciellt högdräktiga kor eller kvigor.

Överskott: Förgiftning vid överutfodring förekommer egentligen endast när för stora tillsatser givits av misstag.